Knallebygdens Rasfjäderfä Förening

Bilder och fakta om olika raser

Böhmisk gås
 
Ursprung:
Racen är en gammal Böhmisk gåsras.
Helhetsintryck, natur:
Liten gås, knappt medelhög, djup ställning och förhållandevis bred, fyllig kroppsform, oval från sidan. Lugnt temperament.
Kardinalpunkter:
1. Kroppsform
2. Ställning
3. Färg
Raskännetecken:
Hane:
Kropp: medellång, bred och sedd från sidan oval, från ovan bred och äggformad mot stjärten, framtill lite avrundad.
Hals: kraftig, lätt s- formad, böjd, ca hälften så lång som kroppen.
Rygg: medellång, lite välvd, svagt fallande. Rätt bred över skuldrorna som smalnar av mot stjärten.
Vingar: långa som bärs högt och tätt mot kroppen, inte ut över stjärtspetsen.
Stjärten: en jämn linje över rygg till stjärtspets.
Bröst: mycket brett, något framhävt, muskulöst.
Buk: väl avrundad utan köl.
Huvud: litet, kort, brett, kraftiga kinder och lätt välvd panna. Väl avrundad överlinje, som går över i hals.
Näbb: kort, jämn övernäbb, kraftig, orangeröd med rosa näbböna.
Ögon: blå, smal orangefärgad ring.
Lår: korta, mycket muskulösa, lite synliga vid underlinjen.
Ben: knappt medellånga, bred ställning, röd-orangefärgade.
Fjäderstruktur: Stram, tjock och hård.
Hona:
Honan är tydligt mindre än hanen, kroppen lite mer vågrät och djupare, lite kortare och mer oval i formen än hanen. Ryggen nästan vågrät. Halsen är kortare och kraftigare än hanens. Hos äldre honor är enkel buk-påse tillåtet.
A-fel: För kort eller för lång, smal kropp, väsentlig överskridning av vikt/storlek, parallella över- och underlinjer, för beniga och smala skuldror, för flat och smalt bröst, buk-påse hos unga honor, förhållandevis stor buk-påse hos äldre honor. Färgplättar på näbb, i befjädring eller ben.
Fel: Mindre typfel i förhållande till ovanstående
Vikt:
Hane: 5 kg
Hona: 4 kg
Ringstorlek:
Hane och hona 22 mm
Ägg:
Minsta vikt: 140 gr. Skal-färg: vit
Färgvarianter: Vit
Fjäderdräkt: ren vit fjäderfärg överallt
A-fel: Annan färg än ren vit på någon del av kroppen.
Källa: Skandinavisk rasfjäderfästandard.
Mina egna erfarenheter av Böhmiska gäss:
Vi skaffade oss en liten grupp på två honor och en hane. De var väldigt trivsamma att ha gåendes i trädgården. Det märkliga var att de började lägga ägg mitt i vintern. Detta kommer ju inte att funka så vi tog några och lade i kläckmaskinen. Vi fick fram två stycken men de var inte så livsdugliga. Ett ägg lade jag under en Kochinhöna för att testa om det skulle funka bättre. Hon kläckte fram en gässling men den tyckte hon nog var så ful så hon slängde ut den direkt. Den hann att blir för kall innan jag hittade den så den gick hädan. Efter det bestämde vi oss för att låta naturen ha sin gång och sköta det själva. Då lade dom ett gäng ägg som de låg på båda två. Det blev ingen ordning på det heller men en lyckades de få fram, en hane. Sen fick vi påhälsning av räven som tog en hona för oss. Kvar hade vi ett par som gick här under sommaren sen kom räven igen och tog hanen. Bara några dagar efter hittade vi honan död i ladugården, vi tror hon sörjde ihjäl sig.
Året efter skaffade vi oss nya, två olika grupper. Vi har fått 9 gässlingar efter dom. Några av dom har fått vridna vingar som (har jag lärt mig) kallas änglavingar. Detta är något vi måste lära oss mer om. Vi har fått lite olika bud om varför det blivit så. För kraftigt foder säger en del, en del uppfödare sätter ut dom så fort de är kläckta för att de ska få i sig gräs. Andra säger att de ger dom startfoder första tiden och sen sätter ut dom. Vi får forska vidare om detta.
Jag tycker att det är en väldigt trevlig gåsras, de är lagom stora för mig som egentligen är lite rädd för gäss. Första gången jag såg denna rasen var när vi var på en medlemsresa i England. Det gick ett par i en otroligt vacker trädgård och först trodde vi att det var trädgårdsprydnad men de var riktiga.
Vid tangentbordet: 
Irina Kitinoja

Svensk anka

Härkomst:  En gammal svensk köttproducerande anka.

 Helhetsintryck, karaktär:

Tämligen lugnt temprament. Lätt att föda, snabbväxande. Bra köttbeskaffenhet.

 Kardinalpunkter:

1.Typ/ kroppsform

2.Bröstlapp

3.Näbbfärg

 

Raskännetecken:

HANE och HONA:

Kropp: lång, bred, tämligen djup, rektangulär, nästan vågrät.

Hals: medellång, lite avsmalnande uppåt, obetydligt böjd och upprest.

Rygg: ska vara lång och bilda en svag båge från hals till stjärt, bred över skuldrorna, från mitten något avsmalnande mot stjärten.

Stjärt: kort, närmast vågrät ställd.

Vingar: medellånga, breda och väl slutna mot kroppen.

Bröst: Brett, ganska djupt, väl rundat.

Buk: bred och utan köl.

Huvud: medelstort, hjässan tämligen hög.

Ögon: förhållandevis små och tämligen högt liggande, mörkt gråbruna.

Näbb: medelstort med jämn, svagt konkav båge från rot till spets.

Lår: korta, muskulösa.

Ben: korta.

Fötter: raka.

Ägg:  Skalfärgen lita oregelbunden, grädd- vit- grönaktig. Minsta vikt: 70 g.

 Vikt:

Hane: 3,5-4 kg.

Hona: 3-3,5 kg.

A-fel:

För lång flat panna, för kort och för mycket välvd ”hålig” rygg, för lång, för uppåtgående stjärt, smala insjunkna kinder, för upprest kroppshållning.

 Fel:

Mindre fel i förhållande till ovanstående.

 Färgvaritanter:

Blå vitbröstad:

Hane och hona:

Huvud: Hanens skiffergrått, honans stålblått.

Näbb: Hanens matt grönaktigt blått utan glans, honans matt blåaktigt svart, också utan glans.

Ögon: Mörkt gråbruna.

Hals: hanens överdel matt skiffergrå med blå skiftning- ju mer blå desto bättre, den nedre delen stålblå, honans stålblå.

På framsidan en rent vit bröstlapp, hos bägge könen fri från annan färg, väl avgränsad med en utbredning av 8- 10 cm, den ska vara smalare upptill och bredda sig nedåt bröstet i en vacker rundning.

Fjäderdräkten i övrigt hos bägge könen: Jämnt stålblå (mörk skifferfärg eller brunt insprängt i den stålblå färgen, bör inte förekomma).

Näbb: 1,0 - grönblå, 0,1 - blåsvart.

Ben och tår: starkt orangefärgade blandat med mörk skifferfärg.

 

A-fel:

Brun färg på bröst eller sidor, de yttre vingpennorna av annan färg än blå, näbbfärgen helt avvikande från den föreskrivna, grönt skimmer på hanens huvud eller hals.

 

Fel:

Obetydligt svarta stänk i enstaka fjädrar, svaga skiftningar av mörk skiffer på hanens fjädrar, något oregelbunden form eller svagt mörka stänk på bröstlappen, obetydlig antydan till gult på hanens näbb, svag antydan av brunt eller grönt på honans näbb.

 

Svart vitbröstad:

Hane och hona:

Huvud, hals och kropp: Väsentligen svart, oftast mattsvart. Hanens huvud, vingtäckfjädrar och stjärtkryll, med grönaktig glans. På framsidan av halsen en rent vit bröstlapp, hos bägge könen, fri från annan färg, väl avgränsad med en utbredning av 8 – 10 cm, som skall vara smalare upptill och bredda sig nedåt bröstet i en vacker rundning.

Vingar: svarta, fria från vitt.

Ögon: mörka

Näbb: 1,0 – grönblå, 0,1 – blåsvart.

Ben och tår: smutsigt rödgula med svarta fläckar.

A – fel:

Avsaknad av grönaktig glans i över- och ytterfärg, särskilt hos hanen, mycket oren vit bröstlapp.

Fel:

 Mindre färg fel i förhållande till ovanstående.

Pärlgrå vitbröstad:

Hane och hona:

Grundfärg: jämt pärlgrå, spättning i enstaka fjädrar tillåtet.

Huvud och den översta delen av hals och stjärt lite mörkare hos hanen.

På framsidan av halsen en rent vit bröstlapp, hos bägge könen, fri från annan färg, väl avgränsad, med en utbredning av 8 – 10 cm, som skall vara smalare upptill och bredda sig nedåt bröstet i en vacker rundning.

Näbb: 1,0 – gröngult, 0,1 – mörkt gröngult.

Ben och tår: orangefärgade med mörka fjäll.

A – fel:

Enfärgade vita, svarta eller blå kroppsfjädrar.

Fel:

Oren bröstlapp.

 Källa: Text hämtad ur Skandinavisk fjäderfästandard

 

Vid tangentbordet:

Irina Kitinoja