Romarhönsen?
Ja, Dorking sägs härstamma från romartiden. Om det är så eller inte finns det ingen som kan svara på. Det är som historierna om våra lantraser, en trevlig historia som får vår fantasi att sätta igång. Vad man vet att det är att det är en gammal ras från England som har använts framförallt för köttproduktion. Den är också använd i framställande av andra raser. Rasen är spridd över Europa, inte några stora antal och i varierande kvalitet.
Helhetsintryck:
Stor tung ras med lång och djup kropp, ja en del kallar dem för ankhöns. Det skall synas att det är en riktigt bra slakt ras. Fjäderdräkten skall vara långa dunrika fjädrar som för den skull inte får vara lös som t.e.x Orpington. De har ett lugnt temperament och flyger inte nämnvärt.
I vår standard har vi alltid tre kardinalpunkter på våra raser som alltid måste finnas för att rasen skall kunna komma upp i poäng på våra utställningar. För Dorking är det kroppsform/storlek, femtetå och fjäderdräkt.
Raskännetecken tupp:
Kropp : Långsträckt, massiv och djup med stram fjäderdräkt
Hals: Relativt kort och täcks av ett välutvecklat halsbehäng som når ut över ryggen, således verkar det mycket brett i den nedersta delen och smalnar upp mot huvudet.
Rygg: Lång och bred, lutar något mot stjärten.
Skuldror: Täcks av halsbehänget.
Vingar: Stora och vågrätt burna, sluter väl in till kroppen.
Sadel: Bred med välutvecklat behäng.
Stjärt: Välutvecklad med breda fint böjda segelfjädrar.
Bröst: Djupt, väl avrundat och med långt bröstben.
Buk: Fyllig och dunrik.
Huvud: Ganska stort och brett med kraftigt och lätt böjt näbb. Klara framträdande ögon.
Ansikte: Slätt utan hår och veck.
Kam: Enkelkam , upprättstående, ganska stor och bred vid roten. Försedd med 5-7 regelmässiga taggar , baktill följer den nackens rundning.
Haklappar: Förhållandevis stora och långa med fin väv.
Öronskivor: Ej för stora skall nå ned till en tredjedel av haklappen. Röda.
Ögon: Djuptliggande och vakna, orangeröda.
Näbb: Kraftigt. Lätt böjt.
Lår: Välutvecklade men nästan täckta av kroppsbefjädringen.
Ben: Ej för grova, runda och fria från fjädrar och dun. Köttfärgade.
Tår: (5), stora runda och hårda, de tre framtårna långa, jämna och bra spridda. De 2 baktårna kommer från samma ställe på benet och tydligt skilda. Femtetån skall gå uppåt.
Höna:
Som tuppen med de skillnader som finns mellan könen. Stjärten bärs samlad. Bakkammen faller lätt över.
A-fel: Saknad eller missbildad femtetå. Avsaknad av storlek, djup och kroppsfyllnad.
Fel: Mindre avvikelser i kroppsfyllnad, ljusa eller annan färg än orangeröda ögon, annan färg än köttfärgat på benen.
Vikt: Tupp 3,5- 4,5 kg Höna 2,5-3,5 kg
Ringstorlek Tupp 22 mm och höna 20mm
I Skandinavien är den godkänd i två färger Silverviltfärgad vilken tidigare kallades Mörkgrå och Silverhalsad vilken tidigare kallades för Silvergrå. I övriga Europa är den också godkänd i Röd, Vit och Tvärrandig. Den röda är en viltfärg och är tecknad som Bantams viltfärg. Dom är också godkända med rosenkam i Europa. Det finns också en dvärgvariant på rasen.
Färger:
Silver/viltfärgad:
Tupp:
Huvud: Silvervitt. Halsbehäng: Silvervitt med svart ribbteckning. Rygg: Silvervit. Sadelbehäng: Silvervit med svart ribbteckning.Stjärt: Grönglänsande svart. Skuldror och vingbågar: Silvervita.Vingband: Grönglänsande svart. Handpennor: Svart med en smal silvervit kant på ytterfanen. Armpennor: Nedre delen av ytterfanen silvervit med svart spets resten av fjädern svart så den samlade vingen visar en silvervit vingspegel. Förhals, bröst, buk och lår: Grönglänsande svart. Bakparti : Svart. Dunfärg: Gråsvart
Höna:
Grundfärg: Silvervit. Huvud: Silvervitt. Halskrage: Svart med en silvervit rand. Rygg och stjärttäckfjädrar: Silvervit med en tät grönglänsande svart risling, varje fjäder med en smal svart rand och vit nervteckning. Handpennor: Svart, med en smal silvervit kant på ytterfanen. Armpennor: Silvervit med en tät grönglänsande svart risling, ej för grov då denna skall falla in harmoniskt i den övriga teckningen. Förhals: Silvervit. Bröst: Silvervit pepprad med svart mot sidorna. Buk, lår och bakparti: Silvervitt pepprad med svart. Dunfärg: Vitgrå.
A-fel: Saknad silvervit ribb i hals och sadelbehäng hos tuppen, samt för svart teckning. Gul anstrykning. Vitt i bröstet på tuppen. Otydlig eller mycket grov vingteckning hos hönan.
Fel: Mindre färgfel på ovanstående.
Silverhalsad:
Tupp:
Huvud: Silvervitt. Halsbehäng: Silvervitt utan gul anstrykning och antydan till ribbteckning. Rygg: Silvervit. Sadelbehäng: Silvervitt. Stjärt: Grönglänsande svart. Skuldror och vingbågar: Silvervit. Vingband: Grönglänsande svart. Handpennor: Svart med en smal silvervit rand på ytterfanen. Armpennor: Ytterfanen vit, innerfanen och vingspetsen svart så den samlade vingen visar en vit vingspegel. Förhals, bröst, buk/lår och bakparti: Svart.
Höna:
Grundfärg: Silvergrå. Halskrage: Silvervit med svart ribbteckning på de nedersta fjädrarna, ribbteckningen får inte bryta den silvervita randen. Rygg och stjärttäckfjädrar: Silvergrå utan rost eller brunt, varje fjäder med svag svart risling. Smal ljus silvergrå söm och ribbteckning är tillåten. Stjärt: Gråsvart, de översta stjärtfjädrarna lätt tecknade som överfärgen. Skuldror, vingbågar och vingband: Silvergrå utan rost eller brunt, varje fjäder med svag svart risling. Smal ljus silvergrå söm och ribbteckning är tillåten. Handpennor: Gråsvart med risling, silvergrå rand på ytterfanen. Armpennor: Silvergrå med tät svart risling så den samlade vingen faller in i den övriga överfärgen. Innerfanen gråsvart. Förhals: Mörkt laxfärgad. Bröst: Kraftigt laxfärgad med en något ljusare ton ut mot sidorna. Buk/lår och bakparti: Vid lår ljus laxfärgat som går över askgrått mot bakparti. Dunfärg: Grå.
A-fel: Genombruten ribbteckning, gul anstrykning och brunt i vingar. Vitt i bröst och lår hos tuppen. Brunt i överfärgen, starkt markerad randteckning och grov vingteckning, utsuddad risling hos hönan.
Fel: Mindre färgfel på ovanstående.
Tillbaka till kardinalpunkterna.
Kroppsform/ storlek: Ja kroppsformen skall vara lång och djup, väldigt djup. För att djuren skall få den rätta kroppsformen måste de kläckas mycket tidigt. Min erfarenhet är att de inte får rätt kroppsform första året dom behöver minst två. Storleken följer samma mönster. I vår gamla standard hade den en maxvikt på 6 kg och det tycker jag personligen var synd att man ändrade, den vikten går att nå men inte första året. För mig känns det konstigt att man har storleken som kardinalpunkt och en maxvikt på 4,5 kg.
Femtetån: Det är en speciell egenhet som rasen har. Den har ju gått i arv till en del andra raser. Vi ser sällan sammanvuxna tår på Dorking såsom vi ser på ex. Faverolle, däremot ser vi en hel del som har två baktår som är riktade neråt. Baktårna skall vara delade ända in till benet och den femte riktad uppåt och vara längre än den fjärde.
Fjäderdräkten: Här är det väldigt viktigt att fjäderdräkten är stram framförallt på tuppen, hönorna upplevs alltid lite lösare i fjäderdräkten. Hönor som värper får ett väldigt lågt bakparti som kan tyckas löst. Tupparnas sadelbehäng får gärna vara långt på gränsen till att släpa i marken.
Så till mina egna erfarenheter av rasen: Den sträcker sig tillbaka ända till en 10-årig bondpojk som fick en bok av min kära mor som hette Husdjur i färg, i den boken finns det ett kapitel om höns med fina tecknade bilder på olika raser. Där fanns så även Dorking med och jag fastnade direkt för dem och sen startade jakten. I början på 80-talet fick jag tag på några djur men kvaliteten var allt annat än bra och livskraften därefter så det rann ut i sanden. Ja åren gick och i mitten av 90-talet var det dags att ta tag i det igen. Resorna gick kors och tvärs i landet, det var inte lätt men jag fick tag på djur från några olika ställen och började avla. Ganska snart förstod jag att de två färgvarianter som fanns ( mörkgrå och silvergrå) var blandade och även om avelsdjuren såg okej ut så blev avkomman lite av varje. Efter ett antal år så blev det bättre men ett problem kvarstod hela tiden och det var det bruna i vingarna på hönorna vilket är ett A-fel. Jag ställde ut några gånger och det gick helt ok 91-92 poäng. Jag kände att jag inte kom vidare, djuren gick kvar men jag avlade inte. Så när jag fyllde 50 så hade mina vänner i styrelsen i Knallebygden varit ute på turné och skaffat några djur till mig. Det var det som behövdes och sen dess har det avlats och jag tycker nu att jag har djur med helt acceptabel kvalité. Förhoppningsvis så kommer ni att få se några på utställningarna snart.
Aveln:
Djuren är lugna vilket gör att de inte hävdar sig bra bland andra raser i uppväxten. Femtetån är relativt enkel att få till bra genom urval. Man bör låta ett antal djur nå en ålder på 2-3 år och sen välja de djur med bäst storlek och typ. Det problem jag brottas med nu är det bruna i vingarna på hönorna men genom urval skall det nog gå hoppas jag.
Som domare har jag aldrig dömt några djur vad jag kommer ihåg, hoppas det kommer. Dvärgvarianten har jag sett en gång på en utställning i Holland, de föll mig inte i smaken då dom var alltför slanka och graciösa i kroppen.
Hoppas få se fler djur av den här rasen i framtiden, den är värd att bevaras.
Vid pennan Christer Sandh
Källor
Skaninavisk fjäderfästandard
Husdjur i färg